Historik

Pionjärerna

David Nilsson Robert Johansson
Helmer Johansson
Oskar Pettersson Harald Johansson

Vid 1800-talets mitt och framemot 1900-talets början hade varje bruk med självaktning en egen musikkår och/eller mässingssextett. Enligt en jubileumsskrift från Gruvöns musikkårs 75-årsjubileum fanns i Grums härad vid den här tiden sju stycken sextetter och musikkårer.

Numera finns två stycken musikkårer och en sextett kvar, nämligen Gruvöns musikkår, Slottsbrons musikkår samt Grums mässingssextett.

Det var hyvelmästaren David Nilsson vid Hallgrens Trävaru AB (nuvarande Gruvöns sågverk) som år 1911 tog initiativet och bildade den sextett som skulle komma att utvecklas till det som idag är Gruvöns musikkår. De allra första medlemmarna i sextetten var förutom David Nilsson själv på ess-kornett: Helmer Johansson (b-kornett), Robert Johansson (1:a tenor), Johan Erlandsson (2:a tenor), Oskar Petterson (althorn) och Harald Johansson (bas). Samtliga medlemmar jobbade på sågverket.

De första instrumenten inhandlades för pengar som lånades ut av dåvarande ägaren till sågverket, patron Gustav Hallgren. Man övade vid "Tvättberga" som ligger ungefär där Gruvöns sågverk ligger idag. Vid dåligt väder höll man till i någon lokal vid sågverket. Det var inte ovanligt att få se sextetten öva i maskinrummet mellan två stillastående ångmaskiner.

Det första framträdandet inför publik gjordes på isen vid "Tvättberga" 1911, och det första stycket som spelades inför publik lär ha varit "Marsch af Holger". Ibland hände det också att man spelade upp till skridskodans på Vänern.

Sextettens uppdrag var av skiftande slag. Att väcka grumsborna i arla morgonstund på första maj är en tradition från de allra första åren som fortfarande bevaras. De spelade även i täten för olika demonstrationståg och på fackföreningsmöten. Sextetter och musikkårer var på den tiden mycket starkt knutna till just arbetarrörelsen. På grund av dessa starka band till fackföreningarna vägrade allt oftare bruksägare och andra i samhällets toppskikt att bekosta de olika sextetterna och musikkårernas instrumentinköp. Detta ledde till att många musikkårer och sextetter efterhand fick läggas ned. Dock inte Gruvöns musikkår. Det måste också påpekas att Gruvöns bruk och Gruvöns sågverk alltid sett musikkåren som en tillgång, och alltid ställt upp med bidrag till uniformer och annat som musikkåren behövt, vilket kåren givetvis är mycket tacksamma för!

Sextetten växte snabbt till en ordentlig musikkår, mycket tack vare tillskott från Agnhammars musikkår då sågverket där lades ned.

Mot slutet av 1920-talet blev det svårt att hålla kåren vid liv, men så i början av 1930-talet blommade den åter upp. Det var då, 1932, David Nilssons son Thorbjörn ryckte in som ledare. Thorbjörn Nilsson (1907-1999) är en verklig legend inom musikkåren. Redan som nioåring, 1916, började han spela i Gruvöns musikkår, när den ordinarie althornisten var tvungen att bege sig ut beredskapslivet under första världskriget. Thorbjörns första instrument var som sagt althorn, men allteftersom åren gick lärde han sig behärska alla blåsinstrument i den traditionella mässingssextetten. Utöver detta spelade han fiol, cello och gitarr.

Musikkåren har fått stor hjälp av Thorbjörn Nilsson genom åren. Han skrev t.ex. av alla noter för hand på den tiden när det inte fanns några kopieringsmaskiner. Vidare organiserade han musikerna och höll ordning på allt materiel. Likaså lärde han upp i stort sett alla nykomlingar. Han var definitivt den store förebilden för alla nybörjare i kåren ända fram tills dess han slutade i början av 1990-talet - över åttio år gammal! Som ett tack för sitt fantastiska arbete med musikkåren blev han 1975 vald till Grums kommuns förste kulturstipendiat.

Thorbjörn var fram till sin död den 21 april 1999 en flitig åhörare på Gruvöns musikkårs och Grums mässingssextetts konserter och uppträdanden.

I slutet av femtiotalet satte man i kåren upp affischer runt om i Grums för att värva ungdomar. Tio ungdomar började spela, och flera av dessa är aktiva i musikkåren än idag. Nybörjare i kåren fick hjälpa till med allt möjligt samtidigt som de lärde sig noter. Så småningom fick de sitta bredvid de "riktiga" musikanterna, vända notblad och spela med där de kunde.

Fram till 1957 övade kåren i Grums gamla folkets hus. Det året skänkte Gruvöns bruk en barack till kåren, denna barack stod i backen intill E18 där Gruvöns norra kontor nu ligger. Baracken hade tidigare använts som ungkarlsbostad åt anställda på bruket. Kårmedlemmarna renoverade själva sin nya övningslokal, och under detta arbete skapades även kårens symbol - en lyra.

Det var först på 1950-talet som instrumenten övergick i kårens ägo, innan dess tillhörde instrumenten Gruvöns bruk. 1952 fick kåren sina första regelrätta uniformer. De var marinblå, och det var tack vare ett ekonomiskt stöd från bl.a. kommunen och bruket som dessa uniformer kunde införskaffas.

Övningslokalen flyttades 1963 till ett skyddsrum på Centralskolan (nuvarande Jättestenskolan). Det ekade väldigt i lokalen, men detta råddes snart bot på då de händiga kårmedlemmarna satte upp äggkartonger i taket... I slutet på 1960-talet genomförde också kåren sin första utlandsresa, man åkte till Danmark för att uppträda. Det var också först på 1960-talet som kåren fick sin första kvinnliga medlem.

Musikkåren firade 1971 sitt 60-årsjubileum. Jubileumskonserten hölls för ett mer än fullsatt Folkets hus. I samband med detta jubileum spelades även en LP-skiva in.

I början av sjuttiotalet flyttades övningslokalen till bibliotekets samlingssal. Klockan 19:00 en gång i veckan kunde vem som helst komma och lyssna på repetionerna. Under sjuttiotalet gjorde kåren två längre resor. Den ena gick till Skansen, där man spelade under Värmlandsveckan. Den andra resan gick till Finland, där spelade kåren och även Grums storband i en av Helsingfors parker, samt på flera platser i Grums finländska vänort, Anjalankoski.

Sedan 1972 förvaltar Gruvöns musikkår en fond på uppdrag åt Grums kommun. Fonden är en minnesfond efter den bortgångne kommunalnämndsordföranden Hilding Svensson och hans fru Edla. Ur denna fond delas det varje år ut stipendier till musicerande ungdomar.

1976 lämnade Thorbjörn Nilsson, efter lång och trogen tjänst, över taktpinnen till Ingvar Berglund, som var regionsmusiker. Ingvar ledde kåren under tre år, innan han lämnade vidare taktpinnen till Börje Fahlén 1979. Börje var musiklärare vid Grums kommunala musikskola.

1984 började kåren öva i Grums kommunala musikskolas lokaler (numera Kulturskolan). I och med att Börje Fahlén tog över ledarskapet i kåren skedde också en rejäl föryngring av kåren. Börje kunde ju i egenskap av musiklärare enkelt värva nya medlemmar till kåren.

1991 var det så dags för Ylva T Sundin att träda in på scenen. Hon genomförde ytterligare förändringar med musikkåren. Bl.a. startade hon Grumsdrillen 1991.

Ylva slutade efter femton år som dirigent vid årsskiftet 2005-2006, och efterträddes i februari 2006 av Andreas Nilsson, en nybakad student från Ingesunds anrika Musikhögskola. Andreas var kårens dirigent i drygt ett och ett halvt år, fram till sommaren 2007.

Efter ett halvår utan ordinarie dirigent tog så Kent Rune Eriksen över taktpinnen våren 2008. För första gången i musikkårens historia innehas dirigentposten av en norrman.

Det brukar aldrig fattas publik på Gruvöns musikkårs spelningar. Speltillfällen saknas inte heller. Under alla år har musikkåren spelat på Valborgsmässoafton och på första maj, både tidigt på morgonen och i demonstrationståget på eftermiddagen.

En tradition av nyare snitt var att under året ge en konsert i Grums Folkets hus tillsammans med Slottsbrons musikkår. Vid dessa tillfällen brukade kårerna anlita en gästdirigent. Bland de dirigenter som gästat kåren finns Stig Gustafsson, känd arrangör från Karlskoga, och Kjell Erik Paulsrud som till vardags är medlem i Värmlands Sinfonietta. Dessa konserter har slagit mycket väl ut, publiken har strömmat till och det har även gått mycket bra rent musikaliskt.

I december 1996 tog Gruvöns musikkår ytterligare ett kliv in i framtiden, då den första versionen av musikkårens hemsida kunde beskådas på nätet!

Den största utmaningen för musikkåren de närmaste åren är att försöka värva fler medlemmar. Sedan den kommunala musikskolan lades ned under det ekonomiskt bistra 1990-talet har det blivit allt svårare att parera för de bortfall som oundvikligen inträffar. Men skam den som ger sig! Vi hoppas givetvis att kulturskolan så småningom kan axla musikskolans fallna mantel när det gäller att utbilda nya musikanter som kan föra musikkårstraditionen vidare i Grums kommun.

Prenumerera på RSS-flödet.