Söndagen den 26 oktober var det dags för Arméns musikkår årgång 2003 att genomföra sin finalkonsert. Vi var ett gäng ifrån Grums som åkt till Berwaldhallen i Stockholm för att avnjuta konserten, men kanske främst för att titta på vår eminente slagverkare Fredrik Lundqvist.

Konserten startade med att man hörde något som lät som Karl XI:s drabanter, men det var slagverkarna som gjorde entré med taktfast stampande. Sedan kom övriga musikkåren in och programmet startade med marschen På post för Sverige skriven av den svenske marschkungen Sam Rydberg. Efter denna marsch spelades ouvertyren till den komiska operan Fra Diavolo. Innan stycket spelades berättade dirigenten Mats Janhagen att vi skulle lyssna noga efter en trumpetsignal som är väldigt lik Svea Livgardes igenkänningssignal. Troligtvis så hade kompositören till signalen lyssnat till operan på 1800-talet och tyckt att den var ganska bra och helt sonika snott den.

Nästa nummer i programmet var Don't Cry For Me Argentina ur Evita skriven av Andrew Lloyd-Webber. Här uppträdde för första gången dagens sångsolist Myrra Malmberg. Musikkåren och hon fick rungande applåder efter framförandet.

Så blev det dags för ett stycke som skulle vara en stor utmaning för Gruvöns musikkår att ta upp på sin repertoar. Det var Gopak ur Gajane av Aram Chatjaturjan. Här gällde det verkligen för musikerna att hålla reda på vart de var i noterna och om de skulle spela på upptramp eller nertramp. Sedan var det dags för nästa sånginsats. Denna gång var det fyra stycken ur Les Misérables. Sångerna framfördes av Myrra Malmberg och dirigentens dotter Lovisa Janhagen. I rollen som Cosette sjöng Lovisa Janhagen den rörande sången I Himlens slott. Det märktes att Lovisa har musiken i blodet. Hon gjorde en mycket bra insats trots sin ringa ålder.

Före det sista numret berättade Mats Janhagen att det skulle bli karaoke i ett av numren efter pausen. I pausen skulle musikerna dela ut lotter till dom som ville sjunga tillsammans med Myrra Malmberg. Så var det dags för det sista numret före pausen. Det var marschen Königgrätzer marsch av Gottfried Piefke. Jag kan tänka mig att detta är en marsch som Fredrik gillar skarpt. Det märktes att det var en tysk marsch. En av trumpetarna fick sitt elddop här och det gällde att han hade bra ambis. Signalerna som ingick var verkligen häftiga. Första avdelningen avslutades med att slagverkarna visade upp en nyskriven trumsalut.

Under första avdelningen delade Militärmusiksamfundet ut ett stipendium till den i musikkåren som varit en god soldat och visat intresse för marschmusik. En av de nominerade var Fredrik men hann fick inte stipendiet.

Efter pausen var temat filmmusik. Det första stycket var skrivet av Hans Zimmer, som bl a skrivit musiken till Gladiator och Pearl Harbour. Stycket hette Spirit och var från en inte så känd tecknad film med samma namn. Så var det dags för karaoke som utlovades före pausen. Mats Janhagen frågade om publiken hade tagit lotter och det var några stycken som hade gjort det. Dessutom var det ett antal i musikkåren som tagit lotter. Myrra Malmberg fick dra en lott. Som genom en händelse så var det en av musikerna som hade den dragna lotten. En av trombonisterna, Fredrik Daun, fick komma fram för att sjunga tillsammans med Myrra Malmberg. Stycket som de skulle sjunga var En helt ny värld ur filmen Aladdin. Vi från GMK kände väl igen detta stycke. Det visade sig att det inte var en slump att just Fredrik Daun fick komma fram och sjunga. Han var en utmärkt sångare och framförandet följdes av ett stort jubel.
Så följde ett potpurri från filmer efter Astrid Lindgrens böcker. Efter det återkom Myrra Malmberg för att sjunga Colors of the Wind från Pocahontas. Det sista stycket i det ordinarie programmet var Summon the Heroes och var skrivet av John Williams till OS i Atlanta 1996.

Under den andra avdelningen delades ytterligare ett stipendium ut av Bofors Defence till den soldat som presterat bäst musikaliskt sett. Stipendiet delades mellan Moa Bromander och Anna Höjrup. Den senare hade utmärkt sig som en fantastisk kornettist. Hon visade detta efter en av högvakterna då hon spelade solokornett i En Aranjuez Con Tu Amor på ett fantastiskt sätt.

Så var det ordinarie programmet slut och musikkåren fick stående ovationer och applåderna tycktes aldrig vilja ta slut. Som tur var så hade musikkåren övat in några extranummer. Det var givetvis Södermanlands regementes marsch och Under blågul fana. När dessa två nummer var slut så såg vi att Fredrik smög ut i kulisserna. Så släcktes salongen ned och Fredrik kom inmarscherande och ställde sig längst fram på scenen. Så drog han igång sin enmansshow med taptot. Det hela avslutades med nationalsången.

Mikael Blomquist